Långa dagar av träning har till slut gett resultat...
Tilde lärde sig gå några steg i taget omkring årsskiftet och på så sätt dribblade sig hon runt mellan stolar och bord för att ta sig fram. För exakt en månad sedan släppte det dock ytterligare och hon går nu utan stöd. Promenaderna blir längre och längre. Det har dock kostat lite blod, mycket svett, en del tårar och det har smakat en hel del sand...
Nedan är några bilder på framstegen.
Vi pratat mycket om vikten av säkerhet vid träning, här tar därför Tilde på sig skyddsutrustningen
 |
| Skyddsutrustning på... |
 |
| Alla skydd på plats |
 |
| Strandträning... |
 |
| Asfaltsträning... |
 |
| Armar uppåt sträck |
 |
| Bada? |
 |
| Aningens baktungt, full blöja? |
 |
| Ett fall framåt... |
 |
| Tur att Tilde tycker att sand smakar gott |
 |
| Nöjd tjej utanför Elias skola!! |
Kram Tilde
Heja Prussiluskan! Du kunde definitivt ha haft sämre förhållanden för din träning än en mjuk o skön sandstrand, men också tur att du gillar sand!:) Gillar särskilt närbilden med sand i hela fejan, det visar vilken fighting spirit du har och de nonchanlant uppåtsträckta händerna är riktigt härliga!
SvaraRaderaKram Anna
Ja, Prussis fullkomligen illnjuter av sin omgivning och risken för chock är tämligen stor vid hemkomst. Förutsättningarna att lära sig gå i sand blir ju klart bättre än att sitta och glo i en overall.
SvaraRaderaHoppas allt är tiptop med magen.
Stora kramen tillbaka.